mammismalin86

resan till sthlm gick bara bra, stannade till i hudik och i tönnebro för kisspaus och matpaus, Wilma utan blöja hela vägen, våran pärla ;)

Gick lätt att hitta till hotellet tack vare Gpsen, fint hotell, lite sämre, rum, atar att sjukhuset har uppbokat nårga rum som inte är i super standard.. köpte lite kaffe, Wilma skulle ju duschas riktigt som vi gjorde det och sedan såg hon lite på film innan hon somnade, vi hade dubbelsäng, var snart 1 år sedan vi alla 3 som tillsammans, Wilma mellan hos, som  en familj. jag saknar familje livet.. ja iaf så klev vi upp vid 5 tiden, var på sjukhuset vid halv 7 tiden, yrade omkring lite tills vi kom rätt :)

Väl på sjukhuset, fick vi på en gång träffa en barnsköterska som tog in oss till ett undersökningsrum och pratade lite hur dagen skulle bli och vilka tider vi skulle passa, sedan fick vi ett rum, med 4 sängar, det var Wilma och lilla Tage som hade rummet :) Wilma lekte på som bara den trots att hon var super hungrig och magen bara kurrade, på oss alla 3 :P vid 7.30 fick vi duscha Wilma 2 gånger och ta på henne sjukhusskjortan, som en lite klänning ;) efter det väntade vi lite men  sen kom dom med lugnande medicin till både Wilma och Tage ( Wilmas op kompis) Wilma fick i sig allt lätt som en plätt och blev ganska snabbt påverkad, billig fylla kallade läkarn det för som kom och pratade med oss strax innan op, han var superbra och berättade hur allt skulle gå till :)

sen bar det av, Wilma låg i sing säng och tage i sin och vi föräldrar gick brevid till operationen, var ganska långt att gå, och Wilma yrande mest och var "borta"
Iaf kom vi in och jag svidade om till opkläderna och micke sa hejdå till Wilma och jag och Wilma följde med opsköterskorna till operationssalen, Fick bära wilma till op britsen och hålla henne i handen, vi kikade på massa klistermrken och grejjer, dom var tvungen att hålla i Wilma hårt för att kunna sätta in porten i foten för sövningen, det gick inte! så Wilma fick sövas med mask, det gick bra med otroligt tungt att se sin dotter kämpa för att få bort masken, sa godnat till Wilma och kände faktiskt att hon var i goda händer, fick följa med ena sköterskan ut till micke, då blev jag självklart lessen, men som sagt vi klarar ju allt... vi är som superfamiljen, fast endå inte.. iaf så gick micke och jag och tog oss lite frukost äntligen, sen ringde dom p min mobil och vi fick gå till uppvaket, och gud det var jobbigt och där tyckte jag det var mycket värre än själva sövningen, hon låg hopkrupen med gosen och nappen brevid sig, sov så otroligt tungt och fridfullt, hade en slags tratt brevid sig för syrgas, i vanliga fall så vaknar dom till och man som förälder ska visa tydligt  att man är där, och ta på henne och prata, så blev det inte nu, eftersom det inte gick att söva med sövningsmedlet så blev det masken och då är det viktigt att man inte visar2känslor" eller intryck utan att man ska låta  hon sova ruset av sig, tusta och viskandes satt vi där och väntadde på att hon skulle vakna, efter 1.5 timme visade hon lite liv i sig, och dom ringde upp till vadelningen som kom och hämtade oss efter en stund. på avdelingen vaknade hon till och hon fick sitta och mysa lite i mitt knä, sen fick hos gosa med pappa, vi skulle börja ge henne lite vätslka eftersom man blir så trr i munnen, och hon drack 2 koppar med saft, och var super hungrig, satt i sig en banan och en helt yoghurt :P lilla tage kvicknade oxå till men mådde lite illa efter och kräktes upp sitt fika.. iaf så blev dom riktigt pigga fort, så dom gick runt, runt på avdelningen med dockvagn och leksaker, super söta med sina förstora sjukhusklänningar :P vi tog av wilma blöjan på en gång efter opn och hoon kissade ganska snabbt, klart det gjorde ont men det var vi förberedda på, men hon var så duktig, kissade 2 gånger till och åt pannkaka innnan vi åkte hem :)

Lite om våran dag, otroligt omtumlande, men skönt att ha det gjort, nu hoppas vi bara att det hela lyckades, läkarn pratade med oss på uppvaket och berättade att han hade fått spruta in medlet på 2 ställen där inte inte fanns någon ventil,dock så kommer vi inte få något besked förrän om 3-6 månader, så Wilma knaprar tabletterna som vanligt och vi hoppas nu på det bästa :) på något sätt så märker man vad man ställer in sig på saker och ting, Wilas sjukdom är våran vardag och tillhör vårat liv..

nu ska jag käka lunch, Wilma sover :)

natten innan op dagen!