mammismalin86

Nu har 1 år gått, jag har varit singel i  1 år, sitter i soffan och ser på tv själv och jag trivs riktigt bra med det, jag har Wilma och hon betyder mest av allt i hela världen. när jag bar sitter och tänker så känner jag att det här har varit mitt livs hmm inte värsta men mest påfrestande år, både psykiskt och fysiskt. det jag lärt mig att att inte ta saker och ting förgivet, idag mår jag bra och njuter av livet, mitt liv som  innefattar så många härliga roller, mamma, mitt yrke som fotvårds terapeut och nu rollen som elev. Känslan av att kunna stå på egna ben har gjort mig så otroligt stark, jag trodde nog inte att jag skulle klara det, men jag gjorde det, och jag blickar bara frammåt, mitt och Wilmas liv, ett liv som är byggt med så otroligt mycket kärlek och den tiden vi ger varandra är det inte många som kan ge.. jag klarar allt, allt för att jag har wilma och alla runt om kring mig, de små vardagliga gnällen och sakerna man klagade på förr är som bortblåst, jag är nu ttacksam för så otoligt mkt..

Alla ni där ute, se till och njut varje dag och känn efter i er själv vad mkt ni har :)

Jag förlorade mig bästa vän, min andra halva, den som skulle vara min tills döden skiljer oss åt.
jag blickar bara framåt, kikar ibland lite bakåt och då njuter jag av allt vi haft och gjort tillsammans, på allt vi byggt upp och då ler jag, det liv ja hade för 1 år sen är fortsättningen på det liv jag lever nu, bara lite förändringar :P

så, skönt att skriva av sig!

Mamma + wilma = Sant ♥