mammismalin86

Jag tog och satte mig i soffan nu, vilket jg inte skulle ha gort, är helt slutkörd, trött.. jag hatar att flytta. eller jaa jag vet inte, blir väl en bra flytt, ett nytt ställe, allt är nytt. men denna flytt känns iaf lättare än den jag gjorde hit. här om dagen började jag att grina (vilket händer ofta) men det kändes så konstig, det börjar dra ihop sig på skolan, snarrt har jag diplomet i handen, jag börjar och grina bara jag tänker på det. jag hahr snart tagit mig igen mitt värsta halv år, ett halv år som jag trodde skulle se helt anorlunda ut för snart 6 månader sen, det var våran resa, vi skulle göra något nytt, något som vi skulle minnas och tänka tillbaks på. jag blev ensam att ta den resan, som jag kämpat, haft allt mot mig, men snart, snart har jag klarat det...

det finns en sak som för mina dagar lättare, oh det är wilma, hon är jag, vi är vi, bara hon och jag...
att vara själv gå alldeles utmärkt, men att lämna Wilma varje vecka och att bara få se henne på helgerna har tagit hårt i mig.. nu förstå jag alla par, föräldrar som verkligen försöker kämpa på sitt förhållande och verkligen ta vara på varnde och barnen.. min andra hälft ville inte kämpa, han ville inte... förlusten är hans...

nu ser jag bara framåt...