Jaa hmm..

Jag har bara gått och väntat på att få höra det själv.. det var väl ganska uppenbart att det aldrig skulle bli något! men så är det ibland, men det känns faktiskt lite tråkigt, blev ju faktiskt lite pirr i magen. men livet går vidare, finns så mkt där ute att finna, och jag har all tid i världen, att jag lever som nunna ett tag kan väl inte skada?

tro det eller ej, livet går vidare...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0