mammismalin86

jag blir så besviken ibland, jag verkligen försöker och försöker men det känns som att jag inte får något tillbaks. hur kan det vara så synd om honom? det är juh han som har ställt till denna soppa, arför ska jag vara snäll och inte ta ut min del av det hela, nää nu är det meningen att jag skka vara snäll mot honom just det, var det han det vare synd om? jaa tydligen så tycker han det.. iaf så skulle vi träffas ikväll och prata dagis o sortera bebiskläder. jag hade redan förberett allt med kläderna och laaft dom i små högar i soffan, hur kunde jag vara så dum och tro att han skulle komma?
joo han kom, strax efter 20.00 och då hade han inte tid o göra det, eller just detm han var trött... jaa hur som helst så höll iaf jag min tid, och inte han, men det är väl så här det kommer att vara, han hade juh inte ens tänkt igenom dagissituationen.. inte vet jag, men han  kanske tar förgivet att jag ska fixa det...

synd att man ska behövA bråka, och att han ska börja ta upp saker nu näär allt med pengarna redan är klart.. varför inte v´bara gå vidare.? varför kunde han inte bara ha kommit ikväll så sm vi kom överräns om? då hade det inte blivit nå bråk och det känns som att han tror att jag bara sitter här hemma o väntar, väntar, jag har ox åett liv, men för han verkar det bara vara att bestämma en ny tid när vi skulle träffas, det handlar inte om det, det handlar om att respektera varandras tider när man har bestämmt en sak så håller man det, kan man intre så ringer man o säger det i tid, inte skylla på en massa annat!

jaja skönt att skriva av sig, vad ska jag göra nu? vet inte allt känns så jävla tomt, när tar det slut?