mammismalin86

Imorse vaknade jag av en underbar puss på munnen, blir man inte tårögd så säg :) jag känner att jag är väldigt känslig nu, har kommit ni i enn sån period, men det är nog bara för att jag känner att jag inte kan vara med Wilma så mkt som jag vill, skolan går bra men det enda jag kan tänka på nu är att den ska ta slut, så jag får vara med Wilma, nästa så mkt som jag vill..
 iaf så tyckte jag att hon kändes lite väl varm imorse, jaa vad säger man, 39.8 i feber.. så in med en alvedon i rumpan :) vi har bara myst och sovit en massa idag, men hon har varit riktigt hängig och jag vet inte riktigt vad som är felet, trodde först att det kunde vara någon tand som var på g, men nu ikväll hade hon 40.2 och alvedonen hjälper knappt i 4 timmar, så nu fick hon en ipren, hoppas att det var febertoppen och att den är påväg ner nu, sen har hon tagit sig för huvudet, vilket kan betyda att öronen spökar igen, så blir hon inte bättre imorgon så åker jag in med henne..

i sånna här situationer önskar jag att jag hade någon här, som micke.. han var juh alltid den lugna i vårat förhållande när Wilma blev sjuk så kände jag mig trygg när han var hemma, jag blir oftast så rädd, det är inge roligt att vara själv.. jag blir så ledsen, vill krypa in i fosterställning, nypa mig i armen, öppna ögonen och se att allt blir som förut..