Vem är jag?
jag känner mig helt vilsen. det har jh alltid varit vi två, det fanns inget innan.. Allt rasar, men jag måste vara stark för wilmas skull, jag vet men det är inte lätt.
I fredags när vi kom hem kändes det konstigt, jag visste juh fortfarande inte hur det skulle bli med allt. Wilma blev iaf glas att se sin pappa, jag blev oxå glad. som jag har längtat efter honom i veckan. från att prata med varande jämt till att inte göra det, och att inte få säga dom där orden som gör vardagen lite mer. jag ville bara ha kroppskontakt,känna att han är min, bra min. jag längtade efter att få ta på hans överarmar. som tur är så fick jag det. vi satt länge i soffan och bara pratade. klocka blev halv 4 och vi gick och la oss i samma säng, jaa jag vet vad ni tänker. jag höll mig till lördagmorgon, sen tog min kropp över mig totalt, även hans krpp gjorde det. men men det var juh bara fysiskt... dagen gick igår och vi tog det lugnt och planderade villka veckor som Wilma ska vara hos mig och honom. på eftermiddagen gick vi upp till Siw och Uno guud var jag tycker om dom. allt kändes lite konstigt, men men. det blev kväll och vi satt och tittade på hockey och micke fick fotmassage av mig, var tvungen att öva på nån, sen så älskar jag hans fötter så var tvungen att bita lite i dom oxå. sen gick vi och la oss, i våran säng..
Jag vaknade med ett leende imorse, jag tänkte att jag skulle klara detta, Wilma och Jag tillsammans med hjälp av alla nära och Kära.. Micke vaknade han oxå, och då fall jag ner i min egen kropp ingen, och vad hände då, jaa vill inte säga det hägt, men Något hände iaf. jag tänkte, Sista gången med honom...
dagen har varit bra, micke och wilma har varit hos robert och jag blev bortrövad på en liten tripp med jessica!
Jag har haft väldigt svårt att förstå att jag mått bra ihelgen.
ikväll grillade vi med jhonny linda Siv och Uno...
sen kom bakslaget. jag har bara väntat på det.
när vi kom hem tog vi det lite lugnt, sen märkte jag att micke började gå omkring en massa. efter 6 år så vet man när det är något.. sen sprack allt som en ballong. micke skulle åka och hämta Sin kära kompis som behövde skjuts hem, han är juh så snäll att han erbjuder sig det oxå. det tog otrligt hårt på mig. allt känns nu så definitift slut.. När han åkte la jag Wilma efter ett psykolosnack med jennie. jag rev ut alla mina kläder ur garderoben och packade två fulla flyttkartonger.. är det slut så är det...
nu sitter jag här vid datorn, micke sover på soffan!
Han har förlorat mig och halva Wilmas uppväxt. våra kompisar, min familje och släkt.
jag har alla kvar och det känns underbart, det gör livet värt att leva!
nu ska jag försöka sova, åker juh bussen till sthlm i morgonbitti klockan 8. jag har fått en bärbar daor av micke, kanske för att hans samvte skulle bli bättre, ja skiter i villket, vill han ge mig en dator så får han gärna göra det, det är juh hans pengar ;)
tack och gonatt
byebye!
I fredags när vi kom hem kändes det konstigt, jag visste juh fortfarande inte hur det skulle bli med allt. Wilma blev iaf glas att se sin pappa, jag blev oxå glad. som jag har längtat efter honom i veckan. från att prata med varande jämt till att inte göra det, och att inte få säga dom där orden som gör vardagen lite mer. jag ville bara ha kroppskontakt,känna att han är min, bra min. jag längtade efter att få ta på hans överarmar. som tur är så fick jag det. vi satt länge i soffan och bara pratade. klocka blev halv 4 och vi gick och la oss i samma säng, jaa jag vet vad ni tänker. jag höll mig till lördagmorgon, sen tog min kropp över mig totalt, även hans krpp gjorde det. men men det var juh bara fysiskt... dagen gick igår och vi tog det lugnt och planderade villka veckor som Wilma ska vara hos mig och honom. på eftermiddagen gick vi upp till Siw och Uno guud var jag tycker om dom. allt kändes lite konstigt, men men. det blev kväll och vi satt och tittade på hockey och micke fick fotmassage av mig, var tvungen att öva på nån, sen så älskar jag hans fötter så var tvungen att bita lite i dom oxå. sen gick vi och la oss, i våran säng..
Jag vaknade med ett leende imorse, jag tänkte att jag skulle klara detta, Wilma och Jag tillsammans med hjälp av alla nära och Kära.. Micke vaknade han oxå, och då fall jag ner i min egen kropp ingen, och vad hände då, jaa vill inte säga det hägt, men Något hände iaf. jag tänkte, Sista gången med honom...
dagen har varit bra, micke och wilma har varit hos robert och jag blev bortrövad på en liten tripp med jessica!
Jag har haft väldigt svårt att förstå att jag mått bra ihelgen.
ikväll grillade vi med jhonny linda Siv och Uno...
sen kom bakslaget. jag har bara väntat på det.
när vi kom hem tog vi det lite lugnt, sen märkte jag att micke började gå omkring en massa. efter 6 år så vet man när det är något.. sen sprack allt som en ballong. micke skulle åka och hämta Sin kära kompis som behövde skjuts hem, han är juh så snäll att han erbjuder sig det oxå. det tog otrligt hårt på mig. allt känns nu så definitift slut.. När han åkte la jag Wilma efter ett psykolosnack med jennie. jag rev ut alla mina kläder ur garderoben och packade två fulla flyttkartonger.. är det slut så är det...
nu sitter jag här vid datorn, micke sover på soffan!
Han har förlorat mig och halva Wilmas uppväxt. våra kompisar, min familje och släkt.
jag har alla kvar och det känns underbart, det gör livet värt att leva!
nu ska jag försöka sova, åker juh bussen till sthlm i morgonbitti klockan 8. jag har fått en bärbar daor av micke, kanske för att hans samvte skulle bli bättre, ja skiter i villket, vill han ge mig en dator så får han gärna göra det, det är juh hans pengar ;)
tack och gonatt
byebye!
Kommentarer
Trackback
