mammismalin86

nu har jag kommit hem. har legat och gosat och pussat på Wilma hela tiden, nu sover hon för natten. när jag klev in genom dörren idag så började jag att skaka, jag bara darrade och fick sådant tryck mot lungorna och sedan ont i magen, inget känns bra. tårarna bara kommer och jag känner att jag inte vill flytta. jag vill bo kvar i vårat hem, allt vi byggt upp tillsammans, jag vill ligga i sängen på morgonen och känna mig lycklig, känna att det finns en person som älskar mig som jag älskar honom, någon som bara kommer och kramar om en när man behöver det. min andra halv av livet har försvunnit, vart har han tagit vägen? jag känner inte igen honom, jag som alltid brukar märka när han mår dåligt, varför har jag inte märkt något? varför slutade han att älska mig? vad var det om gick fel? jag känner mig så splittrad när han inte latar om varför..

Jag kommer att finnas kvar här, jag kommer att älska honom mer och mer för varje dag, det blir inte mindre och mindre. jag skulle önsa att det fanns en på och av knapp, att kunna radera ut känslorna, men det går inte. det var han ska skulle dela resten av mitt liv med, det var han och jag som skulle vara det gulliga paret på äldreboendet, det var vi som skulle gå tillsammans i Kyrkan, och det var vi som skulle stötta varandra i alla lägen...
Jag måste ha levat i en drömvärld.

det känns bättre nu när tårarna har fått runnit ner på kinden, jag måste vara stark! imorgon är en ny dag.

byebye