ibland är allt så o rättvist!

tänk om man bara med en hand kunde styra lite av livet, se till att det blir ett värdigt oh fullbordat liv utan sjukdom! under min studietid till uska lärde jag mig att skilja på att bli berörd oh känna empati, privatperson eller som uska!

just nu känner jag mig helt förkrossad, jag känner bara för att sätta mig ner och grina, jag känner sorg, och vill verkligen inte att det ska drabba mig. men jag tror att när man drabbas av en svår sjukdom, känner man sig ensamast i hela världen, men det vänder nog, jag hoppas att det vänder och att man lever livet för varje dag och för sina barn och närstående oh att dom lever för mig! jag hoppas att just DU får känna så.. jag vill inte äns tänka tanken på framtiden...

framtiden är till för att leva NU, inte imorgon eller nästa dag, nu just nu!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0