mammismalin86

känner mig slut i kroppen, men även så himmla ladda, känner att det är mkt som ska förändras och jag hoppas verkligen att allt kommer att gå bra.

Ikväll har vi myst och prata, jag emma och Märta, druckit lite vin och haft det gott =)

jag saknar Wilma och micke så jag håller på att dööö, nu ska jag inte överdriva men det är lite så det känns. kommer juh iaf hem imorgon, men då är jag tillbaka till verkligheten igen, med packning och flytten. det känns bara jobbigt.

varför har han inte givit mig en chans? Wilma får aldrig växa upp med mamma o pappa på samma sätt som vi fått. att han ger upp mig och Wilma är något som han själv väljer, men det värsta är att jag inte får välja, jag vill juh ha Wilma hela tiden, inte 50%
Jag kan inte förstå att det inte är värt att kämpa llite extraför våran skull, framförallt för Wilmas skull. Jag tycker man ska kämpa tills båda fattar att det inte kommer att fungerar, man måste ta den hjälp som finns att få efter så lång tid tillsammans, sen att man inser efter att man kämpat att det inte fungerar. då fattar man juh det beslutet tillsammans, men att bara dra, som han nu gör. och inte alls bryr sig om att ge detta en chans, det
är helt fel. som Märta sa så borde det finnas en checklista på hur man gör slut efter så lång tid tillsammans och när man har barn, då ska man kämpa in i det sista. micke tog den lätta vägen, att inte dela med sig av sina känslor och sen bara släppa en bomb, det är helt FEL!

jaja så är det med det.

nu sk jag borsta tänderna och sova, det är härligt att vara sambo med Märta hahaha :P

Ps. Jag saknar er min brudar i Njurunda, men efter allt kaos nu så lovar jag att ta lite mer tid till er, för det är ni som får min och Wilmas dag att funka, tack för att ni finns, snart bli det många promenader ;)

byebye!