mammismalin86

Förlossnings berättelse!

Jag vaknade på Söndag morgon den 11 maj klockan 07.00 kände att jag hade lite ont i magen men tänkte inte mer på dt, Micke skulle åka till sin faster och hjälpa till med veden. Kände att magontet kom med ganska jämna mellan rum, en kvart till tio minuter, så höll det på i några timmar, jag såg till att duscha länge, och kände att det hjälpte, blev iaf mer avslappnad, men vi halv tre tiden ringde jag Micke och bad honom att komma men, hade verkligen ont då, kan tingade mer mig i ett bad, där lång jag i säkert 1,5 timme =)

Vid 1700 tiden hade jag 4 minuter mellan värkarna och dom höll i ca 45. 60 sek, ringde in vi halv 6 var då hos Mickes föräldrar och försökte peta i oss inte mat, sen ville inte Mickes mamma att vi skulle vara där mer hon tyckte vi skulle åka i, så vi for in efter att jag pratat med förlossningen!

När vi kom dit satte dom ett ctg och kände hur öppen jag var, jaa 1 cm typ men man såg ändå att det var på gång, så vi tog in på vård hotellet eftersom dom var säker på att det skulle hända något de närmsta timmarna oss kände vi verkligen inte för att åka hem, fick med mig Alvedon, detta var en hemsk natt, hade värkar var fjärde minut hela tiden, stod i duschen mesta dels av natten kunde inte ligga när värkarna kom så Micke fick bulla upp med kuddar, vid 7 tiden gick vi ner till förlossningen igen och blev då in skrivna, va öppen 2 cm tror jag, men hade ju haft värkar ett dygn och det hände inte så mkt, blev lovad att jag skulle få epudralbedövning när jag var öppen 3 cm, mn kan inte sätta de tidigare. Jag fick iaf akupunktur, blev riktigt varm i kroppen och avslappnad, tur att alla var så snäll och trevliga, jag gick fram o tillbaka i korridoren i flera timmar, dom tyckte jag var super duktig och att jag var så glad, kände mig ändå hyfsat pigg,. Jaa till slut var jag öppen 3 cm, och fick epudral (ryymärgsbedövning) det var super bra, gjorde inte alls ont och smärtan försvann hyffsat mkt. Provade luftgas men förstod mig inte alls å detta, så jag testade några gånger sen så slängde jag iväg den!

Jag hade fortfarande matlust så jg fick mycket energi tack vare att jag åt och drack!

Klockan halv fyra var jag öppen 6 cm då var jag överlycklig, fick till och med höra av personalen att dom trodde jag skulle vara förlöst klockan 9 innan det var skift byte, jaa klockan blev 9 och bebisen hade ingen tanke på att komma ut! Jag öppnade mig väldigt långsamt men hade kraftiga värkar hela tiden, har värkstimulerande dropp men inget hjälpte, natten gick och Micke somnade som en tog vid 1 tiden, jag hade min barnmorska som satt med oss i rummet hela natten, eftersom dom nu var tvungen att hålla koll på mig eftersom det hade gått så lång tid, klockan 04.00 kom doktorn och pratade med oss och bestämde att dom skulle koppla bort värkdroppet eftersom värkarna redan avtagit helt, min livmoder var alldeles slut och var tvungen att vila, dom tyckte jag också skulle göra det men blev väldigt lessen och tappade orken helt då. Somnade ändå till 1-2 timmar. Efter frukosten började jag att känna tryck nedåt, var då öppen runt 8-9 cm. gick på toa hela tiden, världens minst toalett, Micke blev galen då han var tvungen att följa med och hålla koll på droppställningen, jag hade även dagen innan fått en slang som don satt fast bakomlivmodern,  där men kände mina värkar och kunde kontrollera dom mer, och sen hade jag också en lite apparat runt halsen som en bärbar ctg apparat. Och sen hade som om satt en lite elektrod på bebisens huvud. Så det var mycket slangar hit och dit :P

Vid 12 tiden kom krystvärkarna, inte så starka men man kände att det snart var dags, tyckte det kände så bra när dom började ta fram alla saker i rummet, och bäddade den lilla baljan på hjul. Nu var det bara att trycka för kung och fosterland, jag var super trött och hade svårt att kanna värkarna och hade svårt att trycka, vi kom iaf på ett bra sett, jag hade dragkamp mer en utav sköterskorna så så fort värken kom så tog jag i och drog, det hjälpte, men efter ett tag kände dom att det inte var någon styrka när jag tog i. dom sa till mig att dom ringt ner doktorn som skulle hjälpa mig med sugklockan så att jag inte skulle behöva kämpa mer. Alla i rummet, det var ganska mycket folk där, en doktor som skulle ta hand om bebisen, en doktor som hjälpte mig, sen en barnmorska, och två sköterskor och en praktikant och Micke och jag =)

Hejade på och efter sex drag med den lilla klockan tog dom bort den och jag krystade ut världens finaste flicka alldeles själv, efter lång tid, hon föddes 14.17 den 13 maj, efter en lång tids kämpande!

Hon kravlade sig upp på mitt bröst och började sög på en gång, hon hade sug tekniken i huvudet redan :P efter en stund fick Micke ta henne och tvätta och klä på henne. Hon vägdes 4060 g 51 cm alldeles perfekt. Efter 5-6 timmar på förlossningen skulle jag få duscha, jag kom till duschen och kände mig yr, svimmade, men Micke tog emot mig, en massa personal kom och lyfte upp mig på en säng och fick ligga med benen i ögläge. Jaa efter detta så blev vi inlagd på bb eftersom man ville kontrollera Wilmas andning och temp, pga den långa tiden det tog efter att dom tagit hål på mina hinnor! Blev inlagd i tre dagar, allt var bara bra så det 16 maj mitt på dagen fick vi ta hem vår underbara skatt! Vad var livet värt innan hon kom? Detta är vad livet handlar om…

Jag sprack otroligt mycket och tappade mycket blod. Min förlossning blev inte som jag hade tänkt det, men vems blir det. Det har iaf tagit länge att smälta förlossningen, har fortfarande inte gjort det! Två veckor efter förlossningen läste jag i tidningen om en bebis som hade dött på sundsvalls sjukhus pga att förlossningen tog för lång tid! Dagen efter min förlossning på det in en doktor och skulle förklara för mig varför det inte blev kejsarsnitt. Anledningen var att bebisen mådde bra och att dom hade det mycket på förlossningen så det ”glömdes bort” men allt gick ju bra tillslut sa hon… vart går gränsen? Vem bestämmer när det ska bli kejsarsnitt, när bebisen redan är så tilltagen och sjuk att den kan dö i magen?

Jag är tacksam för att vi fått våran friska och underbara Wilma!

Vi fick med oss förlossningsjournalen när vi blev utskrivna den var på 8 sidor tror jag och där står allt, ska fylla i lite mer tider och saker som händer men nu har jag kommit en bit på vägen iaf!

På slutet i den journalen står det klockan 14.17: malin har varit jätte duktig oh krystar ut en underbar liten flicka!